Inför Tacksägelsedagen.

TACKOM OCH LOVOM HERREN!

Så sjöng jag i slutet av högmässan varje söndag, från och med min prästvigning för 61 år sedan. Och orglar brusade, ögon glittrade, gubbar brummade och barn i alla åldrar sjöng med alla änglar och helgon: 

Herren var tack och lov. Halléluja! Halléluja! Halléluja!

(Ett språkgeni upptäckte senare att man kunde sjunga: ”Låt oss tacka och lova Herren). Nu på söndag påminns vi om denna sång. Vi har i kyrkoåret kommit fram till ”tackomochlovomsöndagen” - Tacksägelsedagen som har temat Lovsång.

    Man har undrat över var betoningen skall ligga i ordet halleluja. Skall vi säga halléluja som de kyrkliga,  eller hallelúja som pingstvännerna? Idag vill jag lösa denna svåra ekumeniska tvist genom att föreslå att vi säger: HalleluJÁ! Ordet JA är så viktigt!

    Ordet JA har vi i det hebreiska ordet för tacka: jada. Grundbetydelsen av jada är räcka ut handen. När jag ställer mig nedanför Jesu kors, ser jag hur hans händer sträcks ut mot hela mänskligheten. Jesus för världen givit sitt liv. När jag gör som Jesus – sträcker ut mina händer och lyfter dem upp mot honom, händer följande: Jag tappar allt mitt eget – skryt och skräp, medaljer och missmod. Jag kan nu ta emot allt det goda från Jesus: tack och lov, pris och nåd, kärlek och glädje. Hemligheten med att hitta in i lovsången är att lära sig säga ”NO till den ONde och YES till JESus!”

    Martin Luther frågar i lilla katekesen vad ordet "amen" betyder. Han väntar inte på ditt svar,  utan svarar själv : Det betyder JA, JA, DET SKALL SÅ SKE. Vi säger inte så ofta AMEN. Vi säger i stället MEN. Jag skulle gärna vilja, men ... Men lägg märke till vad som händer när änglarna lär oss stämma in i AMEN-sången i Joh Upp 7:11-12, (Bibel 1917). Vi bubblar över av glädje och hopar det enda lovsångsordet efter det andra:

Amen! Lovet och priset och visheten

och tacksägelsen och äran och makten och starkheten

tillhör vår Gud i evigheternas evigheter, amen.

    Tacka på hebreiska heter jada . Låt oss nu gå över till grekiska i stället. På grekiska heter tacksägelse eucharistia . I det ordet gömmer sig ordet charis som betyder nåd. När vi blivit berörda av Guds charis, hans nåd, kärlek och omsorg,  kan vi inte låta bli att tala om vad vi sett och hört och fått. En del kallar nattvarden för eucharistin, tacksägelsen. Måltiden med Jesus är platsen där himmelen landar allra tydligast på jorden. Ja, där hör jag pulsslagen från Guds hjärta: FÖR DIG! FÖR DIG!

    På söndag får vi möta Jeremia (Jer 31:3-7). Han talar direkt till oss där vi traskar fram i vår vardagsöken och får sand i sandalerna och skoskav i själen, och tycker att vi inte begriper oss på varken Gud eller oss själva. Vad säger han? Hör: Med evig kärlek har jag älskat dig. Därför låter jag min nåd förbli över dig. (Bibel 1917). Sucksångernas Håhåjaja kommer när vi stirrar nedåt. Jublets Hallelujá kommer när vi upptäcker vad som sker over head i kyrkan. Min nåd förblir ÖVER dig.

    Ja, det är mycket som sker över huvudet på oss i kyrkan. Vill du upptäcka det, gå då till nattvarden. Ordet nattvard kommer av att Jesus instiftade denna måltid i den natt då han blev förrådd. Budskapet är i detta: I den mörkaste natten, övergivenhetens, förräderiets, dödskuggans natt, tänds ett ljus. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5). Hamnar jag i det mörkret fruktar jag intet ont, ty DU ÄR MED MIG. Himmelen öppnas och eucharistin, tacksägelsen, börjar höras från många.

Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda

sjunga med alla heliga, saliga

JESUS ÄR HERREN.

Därför skall alla världar och varelser, allt som har varit, 
är och skall komma, en dag bekänna det:

JESUS ÄR HERREN.

(Psalm 38:4-5. Jfr Fil 2:8-11 Fb).

    I Tacksägelsedagens epistel (Joh Upp 4:8-11) är det någon som öppnat pärleporten så att vi kan titta in. Det blixtrar av starka färger från ädelstenar. Vi anar Guds närvaro. Vi får se 24 äldste (eller präster, som någon översättning kallar dem). De är alla vitklädda och bär på sina huvuden kransar av guld. Vi får höra The Priests som sjunger himmelskt: Helig, helig, helig är Herren Gud allsmäktig, han som var och som kommer. Och vi som är trasiga och halva och besvärliga, låter oss bestrålas av den Heliges helande och läkande kärlek.

    I Tacksägelsedagens korta evangelium från Matteus 15:29-31, får vi se en massa människor samlade omkring Jesus. När vi ser dem får vi först tårar i ögonen. Vad mycket smärta de bär på dessa lama, blinda, lytta, stumma, och många andra.

    Men det underliga är att vi inte hör gråt och klagan och suckar. De prisade Israels Gud, står det. Det händer något underbart med de sjuka som möter Jesus i Galileen. Jesus ser dem, tar emot dem, ger dem en beröring. Det friska livet från Jesus strömmar in i dem. Ögonen öppnas, benen bär dem, värken släpper, krokiga ryggar rätas på, stumhet förvandlas till lovsång. De har mött honom som säger: Se, jag är Herren ... skulle något vara så underbart att jag inte förmådde det (Jer 32:27, Bibel 1917).

    Hur hade alla dessa sjuka människor kommit till Jesus? Där finns i texten några som kallas DE. Det är människor som träffat dem, hört deras gråt och klagan. De hade inte tröstat dem genom att uppmana dem att bara tacka och lova Gud, eller ”upptäcka Guds makt genom tacksägelse” eller dylikt fromt. Nej, deras ord nådde inte in i dem. Det enda de kunde göra var släpa på dem, kånka på dem och bära dem till Jesus.

Påven Franciskus yttrade i en intervju för en tid sedan: ”Kyrkan är ett fältsjukhus för sårade, ej ett kapell för några utvalda”. Det var bra sagt. När jag läste om detta undrade jag om påven läst min bok, Sångpostillan årg 1, sid 371. Där skriver jag om den barmhärtige samariern:

Han (den barmhärtige samariern = Jesus) vill ta in dig i härbärget – kyrkan, Guds vårdcentral – och ge dig sårvård. Han gjuter olja och vin i dina sår. Det känns skönt. Där - i Guds vårdcentral – träffar du på många andra som behöver hjälp med sina liv. De är långt ifrån perfekta. De är rätt så vanliga, trötta och trasiga, med mycket skoskav i själen. Men med kungars och profeters,(se Luk 10:23) politikers och journalisters, prästers och pastorers längtan inom sig efter läkedom, nytt liv och förnyelse. De som tar hand om dig där i kyrkan, Guds vårdcentral, de som är Jesu redskap, har själva kommit in via patientintaget. De kan berätta om att han, Jesus, var den nästa som såg dem och  hjälpte dem.

Det finns alltså en hel del HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS att upptäcka och ta emot på Tacksägelsedagen. Och när vi ser detta får vi uppmana varandra:

TACKOM OCH LOVOM HERREN.

HERREN VARE TACK OCH LOV! 

HALLELUJA!  HALLELUJA! HALLELUJA!

Tacksägelsedagens budskap hittar du i Sångpostillan årg 2 sid 482 ff. Om du inte är lycklig ägare av boken trycker du här så hamnar du där.

Glad söndag önskas dig av

Bengt Pleijel 86+