tisdag 1 september 2015

Inför fjortonde söndagen efter trefaldighet.

En viktig söndag. Den tar itu med det vi lider av: Splittring, motsättningar, förtryck, förakt. Kanske lösningen på detta beror på hur man svarar på frågan: Vem får sitta på mitt livs tron: HERREN eller hans majestät JAG?
Receptet som ges: Omvändelse. Resultatet som fås: Enhet i Kristus.

Preludiet spelas upp i GT-texten från Hesekiel 37:15-22. Det sjunger om
Två stavar
Hesekiel berättar att Herrens ord kom till honom. Gud ville mycket med sitt folk då. Och han vill mycket med sitt folk nu. Han vill tala med oss om hur förfärligt det är med all splittring. Och hur härligt det blir när Herrens ord kommer till oss. Hans ord är levande, fyllt av dynamis – av kraft, som gör att vi hittar varandra.
Herren talar till Hesekiel om splittringen i folket. Juda och Efraim (Isaels hus) tål inte varandra. Partianda och specialintressen har skapat murar dem emellan. Var och en är som en stav, svag och bräcklig. Ensam är inte stark.
Hesekiel får nu inför de förvånade landsflyktigas ögon hålla upp två stavar. Stavarna var symboler för de kungliga spirorna. De var flata på ena sidan där det stod skrivet: hans förbundna (Bibel 2000), hans medbröder (Fb), fränder (1917). Hesekiel får foga samman dem till en stav. Det är så Herren vill göra med oss som lider av splittring och motsättningar. Vi blir förbundna, medbröder, syskon, fränder …
Sedan berättar Herren för Hesekiel vad han vill göra. Han vill samla ihop dem från alla håll. Han vill göra dem till ett enda folk i landet. Troslivet, vördnaden för Gud, troheten mot Herren föds på nytt. Gemensamt skall de börja leva ett nytt liv. Då var det kungen som enade dem. De skall lyda under en och samma kung.
Kan du höra hur Herren här har ett budskap till den svenska försvagade kristenheten?
Herren vill … Men vill du? Kärlekens Gud tvingar inte sina lösningar på oss.
Vem får sitta på ditt livs tron: HERREN eller hans majestät JAG?

Paulus fortsätter på temat enhet. I dagens epistel från Efesierbrevet 4:1-6 sjunger han om
Två bjälkar
Två bjälkar bildar bakgrund till dagens budskap. Paulus berättar i kapitel 2 om vad som hänt med oss hedningar.
Vi var döda genom våra överträdelser (2:5). Vi var utan hopp och utan Gud i världen (2:12). Vi var utestängda från medborgarskapet i Israel (2:12). Men nu har han gjort de två till ett. Han har rivit skiljemuren (2:11 ff). Detta skedde då Jesus på korset för världen givit sitt liv.
Stanna till inför korset. Korset har två bjälkar. När du tecknar dig med korsets tecken talar du om för dig själv:
  1. Den lodräta berättar om hur Guds kärlek stiger ner i vår skuld och vårt lidandes djup och letar rätt på oss. Den vågräta får oss att släppa allt vårt eget, lyfta våra händer i Jesu kärleksrörelse mot världen.
  2. Tvärbjälken berättar om hur jag så ofta kommer på tvär med allt, velar hit och dit, blir osjälvständig, en kameleont, högervriden bland högervridna och vänstervriden bland vänstervridna. Det är då jag går vilse. Men Herren korsar mina vägar (läs Jesaja 53:6).
  3. Den lodräta är bokstaven I. Uttalas på engelska aj = vårt stora, besvärliga, ömtåliga JAG.
Den vågräta är i trafiken ett stopptecken. Jag sätter upp stopptecknet för Hans Majestät JAG,
Nu lever inte med JAG utan KRISTUS lever i mig (Gal 2:20).

När du tecknar dig med det heliga korsets tecken, kan du säga:
Det heliga kors som Herren själv bar för vår skull att synderna sona
mot frestarens makt jag sätter idag, det står mellan mig och det onda,
ty där har Guds Son all min skuld plånat ut, att jag skulle vara hans egen (Sv Ps 175:3).

Och nu dyker Karl XII upp och läser ur sin Bibel:
Såsom I nu anammat hafven Herren Christum Jesum, så vandrer i honom (Kol 2:6).
När du nu har tappat intresset för ditt stora, lilla, ömtåliga JAG, får du gå på upptäcktsfärd i ordet OSS.
  1. Bed HERRENS bön. Du ber inte fader MIN utan Fader VÅR. Vilka människor hittar du i ordet VÅR.
Vilka tänker du på när du ber ge OSS, förlåt OSS, led OSS, fräls OSS.
  1. Läs dagens epistel från Ef 4:1-6. Gud har gjort ENHETEN I KRISTUS möjlig för dig. Låt hans kärlek sätta i gång kärlekens fantasi i dig. Upptäck hur roligt och spännande livet blir då du kommer ut ur jagtråkighetens fängelse och kan säga som Paulus: jag som var en fånge …

TVÅ ARMAR
tar tag i dig då du öppnar ditt hjärta för dagens evangelium från Johannes 17:9-11. Du kommer inför vårt dops Gud, vår käre himmelske Fader. Han har, som du vet, två armar – Sonen och den helige Ande (5 Mos 33:27). Han tog dig upp i sin famn i dopet. Han reste dig, då du snubblade och föll om och om igen. Också den (i Kristus) rättfärdige faller sju gånger och står åter upp (Ordspr 24:16). Den finns en fader som inte glömmer dig.
För att klara av oss behöver Fadern använda sina två armar. Fadern sänder SONEN och Fadern sänder ANDEN.

FADERN SÄNDER SONEN
Jesus tar oss idag med från nattvardssalen och vi får gå med honom ut mot Getsemane. På vägen stannar vi till utanför tempelområdet. Där i templet brukar översteprästen en gång om året på den stora försoningsdagen be för sig själv, för sina närmaste och för hela Israels folk.
Nu är den stora försoningsdagen då Jesus skall dö för våra synder. Vi hör hur Jesus, vår överstepräst, ber för sig själv, för sina närmaste och för alla som genom lärjungarna kommer till tro på honom. Ja, Jesus ber för allt Guds folk tiderna igenom. Bland dem finns också vi. Jag ber för dem. Just nu ber Jesus för oss: Du har gått till Fadern, står inför hans tron, ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu (Sv Ps 359:3). Jag ber för dem som du har gett mig. Jesus ser dig som en fin present, som Fadern har gett honom. Du vet väl om att du är värdefull?
För dig och mig ber Jesus: Helige Fader, bevara dem i ditt namn … så att de blir ett, liksom vi är ett.
Gud är helig, han är hel, full av skönhet, full av renhet, full av det friska, äkta livet. Och det finns en utstrålning från denna helighet. Gud vill att hans friska, helande liv skall nå in i oss.
Och vi behöver detta. Ty det har hänt något förfärligt med svensk kristenhet. Människor omkring oss ser det: ”med undran och med löje ser världen hur hon slits av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid…” (Sv Ps 57:3). Vilken förfärlig psalmvers! Går den att sjunga? Vi skäms.
Och Fadern gråter. Mitt hjärta vänder sig i mig …” (Hosea 11:8). Det innersta i kärleken är smärtan! Det gör ont i Fadern och det gör ont i Sonen, när de ser hur det står till med oss (Jfr Matt 9:36). På Golgata kors får vi ana denna smärta. Guds älskade barn har blivit bakvända kristna, de vänder ryggen åt honom. De har blivit bakbundna kristna, fångade i frestarens garn. ”Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall” (Sv Ps 57:4).
Hur har det blivit så? Sekulariseringen, avkristningen, går allt fortare. År 1990 gick 9 miljoner i kyrkans huvudgudstjänst. Idag har siffran halverats. Sekulariseringen kommer inte från den stygga världen. Den kommer inifrån kyrkan, säger Magnus Malm i sin bok ”Som om Gud inte finns”. Kristna vågar inte leva ut sin tro. Men om de frälsta inte blir frälsta, kan världen inte förstå var för de ska bli kristna.
Först sänder Fadern Sonen. ”Han stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskar världen tillbaka till Gud. Det brustna blev helt i hans kärlek till oss på Golgata kors (Sv Ps 62:2).
Sedan sänder Fadern Anden. Alla som ber om Anden får Anden (se Lukas 11:13). Ande ger liv åt det som är dött, kraft åt det som är svagt. Och när vi som vilja kristna vara, tar emot Anden, då skall världen förstå vad synd, rättfärdighet och dom är, säger Jesus (se Joh 16:7-11). Folk utanför kyrkan läser inte Bibeln. De läser oss! Vad ser de? Säger de: ”Dina ögon är fyllda av glädje, säg vad har du sett för att få sånt ljus?” (Sv Ps 154:3).
De ser vad det betyder för dem att koppla på trons ljuskälla från Jesus, de förstår vilken glädje de har som tar Jesus i handen och hittar en rätt färd genom honom till Fadern. De förstår att man kan bli av med de förflutnas nederlag, bitterhet och avund och annat sådant då Anden får ta av oss hyckleriets slöja,

Nu kanske du kan förstå varför Jesus säger: Jag ber inte för världen. Varför ber han inte? Gud älskar ju världen. Och Jesus är sänd att frälsa världen. Men Jesus ber inte för världen. Inte just nu.
Det bästa du kan göra för världen är att be för Guds folk i världen. De är Kristi kropp. Genom dem vandrar Jesus ut i världen. Genom dem för han ut evangelium. Om de frälsta blir frälsta kan han använda dem som salt och ljus i världen. Bed mycket för budbäraren om helig Ande och vishet.

Fadern tar emot sin förlorade son med öppna armar. ”Kom som du är, men du behöver inte förbli som du är”. Fadern vill göra detsamma med sina hemmavarande barn. Han talar vänligt med dem / oss. Han säger samma ord som Jesus säger i sin bön idag: Allt mitt är ditt.
När vi smittas av denna kärlek kan vi inte längre hålla på med suck- och gnällsången. Vi sjunger Sv Ps 57:5

Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son,
det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd.
Guds helgon och martyrer betygar det med blod.
Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor.

Och i den sången gnolar också tillsammans med er
Bengt Pleijel 88+


som också inbjuder till vandring genom söndagens texter i Sångpostillan årgång 1, sid 373, eller tryck här så hamnar du där. Dagens predikan är inspelad. Du får höra Annika Pleijel läsa texten, Bodil Landgen leda oss i dagens sång - Sv Ps 57 och jag, Bengt, predika i 42 minuter.


Skriva ut