tisdag 6 februari 2018


     Inför Fastlagssöndagen

KÄRLEKENS VÄG

får vi nu börja vandra. Färden går mot Jerusalem. Före går Herren! Vi startar tillsammans med
Jesaja (52:13-15) som presenterar den gåtfulle Tjänaren.
Så säger Herren Gud:
Min tjänare skall ha framgång, han skall bli upphöjd, mäktig och ärad. Många förfärades över honom, så vanställt var hans yttre, så föga mänskligt hans utseende. Men nu får han många folk att häpna, och kungar förstummas inför honom, ty de ser något de aldrig hört talas om, bevittnar något de aldrig anat.

   Jesaja sjunger nu sin fjärde sång om Herrens tjänare. Han målar i skarpa, gåtfulla färger! Vilka kontraster! Framgång, upphöjd, mäktig, ärad – hans utseende vanställs, fördärvas. Kungar förstummas – De begriper ingenting.
   Vi begriper heller ingenting! Vi vill inte begripa hur farlig synden är. Vi vågar inte se vilka följder vår blindhet och brist på kärlek, vad hot och hat åstadkommer. Att kärnkraftsavfall är dödsfarligt, det begriper vi. Sådant måste tas om hand. Det skadar barn och efterkommande i tusen år. Men vad händer med våra syndafall? Har vi ansvar för ”barn och efterkommande i tredje och fjärde led”? (2 Mos 20:5-6).
   Men nu får vi höra sången om Jesus, ”som steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud”. Han är den ende som vågar ta tag i syndens äckliga avfall och kasta den i Golgata säkra förvaringsrum. Det kostade honom livet att göra så. Han gjorde det för dig! Han gjorde det för mig!! Han vill göra det nu, om vi ger honom våra synder! Se Guds lamm som borttager…
   Vi begriper egentligen ingenting! Men när vi ber över detta är det någon som griper tag i oss.


Grip du mig helige Ande, drabba mig låga klar. 
Visa vägens riktning, ge mina frågor svar 

 (Sv Ps 646:1)


Vi fortsätter nu med dagens evangelium där vi först träffar kloka som ingenting begriper. Vi läser Lukas 18:31-34.

Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska gå i uppfyllelse. Han ska utlämnas åt hedningarna, och de ska håna och skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom. Och på tredje dagen ska han uppstå." Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, och de fattade inte vad han menade.

   Se vi gå nu upp till Jerusalem, säger Jesus till sina lärjungar då och till sina lärjungar nu. Han samlar oss omkring sig och berättar för oss vad som skall ske med honom. Han skall utlämnas, hånas, man ska spotta på honom, gissla honom, döda honom... Hela kristendomen skall krascha! Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, och de fattade inte vad han menade. Tänk vad vi liknar dessa ”kloka” apostlar!
   Jesus längtar efter att få sådana samtal med oss. Han vill undervisa oss om ondskan, synden, lidandet. Han vill förbereda oss på denna tidens förföljelser, motstånd och obegripligheter. Men han avslöjar också ett liv efter kraschen. Han talar om tredje dagens triumf! Vi får erfara att ”livet vann, dess namn är Jesus” (Sv Ps 153).
   ”…en gång har han lovat, kommer han tillbaka. Omöjligt att förstå och ändå är det så” (Sv Ps 726:2).



Vi läser fortsättningen av dagens evangelium - Lukas 18:35- 43 - nu träffar vi
en blind som blir alldeles klarsynt
När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde. Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände.  Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom närmare frågade Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen!"  Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.

Vid vägkanten sitter den blinde tiggaren Bartimaios. När han hör att det är Jesus som går förbi, ropar han: Jesus, Davids son, förbarma dig över mig. Man försöker få tyst på honom, men han ropar ännu mycket starkare. Det är ett rop efter barmhärtighet. Och ordet ”barmhärtighet” betyder att ha hjärta för de arma (tyska: bei den Armen Hertz). Två gånger hör vi detta rop efter Guds hjärta för de arma i högmässan. Första gången svarar Gud med att berätta hur han lagt sitt hjärta i Betlehems krubba (Ära åt Gud i höjden…) och hur han sedan öppnar sitt hjärta för oss i dagens texter och predikan. Andra gången sker då vi går fram till nattvarden och möter ”Guds lamm som borttager världens synder”. Då får vi höra hur Golgatadramats seger landar i våra liv. Vi hör pulsslagen från Guds fadershjärta: För dig! För dig! Gud har faktiskt hjärta för oss.
Man för fram Bartimaios till Jesus. Jesus vet säkert vad han vill. Och han vet säkert vad du också vill. Men han frågar för att du ska lära dig att komma med din nöd och dina problem till honom, Bartimaios får denna fråga och du får denna fråga:
Vad vill du att jag ska göra för dig?"
Och nu händer det: En blind blir alldeles klarsynt. Och dina ögon öppnas så att du förstår att Jesus seger på Golgata gäller för dig!
Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud. 
Lovsången går inte att tysta: ”Halleluja! Sjung om Jesus…” Om du nu slår upp i din Bibel 1 Korinthierbrevet 13, får du stämma in i Bibelns starkaste och mest kända lovsång.

KÄRLEKENS LOV 1 Kor. 13:1-13.
1. Men inte hade kärlek x 3 - läs v 1-3. Paulus har tidigare undervisat om nådegåvor och kraftgärningar. Han själv hade många erfarenheter av dem. Dem får man för att andra ska må bra. Andens vind får blåsa in friskhet i andras liv. Men om nådegåvorna gör mig själv uppblåst och jag ger mig ut på hög färd bland molnen, och framhäver mig själv och gör det för att bli berömd och applåderad, då är det kört! Det blev bara skräll och skryt och hyckleri och ingenting - men inte hade kärlek…

2. Kärlek x 15 - läs v 4 -7. 

Lägg märke till femton beskrivningar på vad kärlek är och inte är. Spegla dig själv? Stämmer de? Är du sån? Om ja, då mår människor omkring dig bra. Om inte – sök närkontakt med den som Paulus sjunger om – JESUS! ”O vilken kärlek, underbar sann, aldrig har någon älskat som han”. Och det gör det mera hoppfullt för dig. Ty det du inte har kan du få: den förTROLiga gemenskapen med Jesus.

3. Det mesta förgår - läs v 8-12.
Profetior, tungotal, mänsklig lärdom, barnsligheter, den gåtfulla spegelbilden av mig själv kan jag få glömma. Hans Majestät JAG, som jag aldrig begrep mig på, behöver inte plåga mig mer, ja allt detta skall försvinna. Men KÄRLEKEN UPPHÖR ALDRIG.

4. Det bästa består: TRON – HOPPET – KÄRLEKEN. Det förTROliga samtalet med Herren fortsätter ”ovan där”. HOPPETS ankarfäste vid Jesu kors och himmelska tron håller för evigt. Och KÄRLEKEN – den största av dem alla – sjunger och jublar och bubblar i mig, då jag möter den Frälsare och HERRE som känner mig fullkomligt, och ändå och trots allt älskar mig.


I Jesu kärlek till er alla från
Bengt Pleijel 91+

som påstår att det finns mer upptäckter att göra på Kärlekens väg i Sångpostillan årg 1 sid 132, på bibelskolan.com tryck här. Och i syskons goda samtal i böneguppen!
Fastlagssöndagen inleder den tid vi kallar fastlagen, som består av tre dagar: Fastlagssöndag, fläskmåndag, fettisdag. Ordet Fastlagen kommer av Vastelabend = fasteaftonen. (jfr Julafton, Påskafton). Under fastlagen tar man farväl av köttet – karne vale = farväl kött. På fettisdag äter man fettisdagsbullar. Äter man dem på andra dagar kallas de semlor. Fastan börjar onsdag 14 februari. Sammanfaller i år med Alla hjärtans dag

Söndagens latinska namn är Esto mihi – var mig en skyddande Gud (se Ps 31:3).



Skriva ut